du behöver inte ens hålla för min mun
allt som var mitt
vem kommer att tro mig
alla sömnlösa nätter
allt som en gång var mitt
det måste varit mitt fel
din jävel, du ska skjutas
det är lockande att gömma sig
men fruktansvärt att inte bli funnen
fyra timmar
och jag stirrar apatiskt in i väggen
hellre perfektionist än kontrollbehov
men hellre frisk än apatisk perfektionist
du står där igen på perrongen mitt i natten utan medicin i kroppen med en förtvivlan över telefonen till din mamma eller dina systrar. du glömmer att de andra egentligen bara passar perfekt i den patriarkala strukturen och du minns bara en adress som ska vara livsavgörande just i det ögonblicket. tre stationer kvar och allt som väntar är en orolig förälder (igen) fast du bara hittade på något om dystymin för att inte sova borta. (alla har det inte lika bra som du men det skiter du väl i)
och patriarkatet låter dig aldrig äta ifred
Senaste numret av Södra Latins skoltidning är så där bekvämt bra och lagom amatörsmässigt skriven som en skoltidning ska vara. Temat är tid. Nummer 23 av Latin Lover handlar om tid, något alla har olika mycket av, något vi väljer att prioritera olika även fast den är likadan för alla. Ditt dygn är exakt lika långt som mitt.
Skolans favoritperson, Ingvar, intervjuas och jag får en en känsla av saknad. Någon slags morfarssaknad jag egentligen är oförmögen att känna. Det kanske har med mannen att göra, saknaden av en man i mitt liv. Mansrollen jag föraktar mer än Israel och marknadsekonomi. Jag börjar läsa Knausgård för att jag vill spendera lite tid med en man.
Den starka feministen i mig vill inte erkänna mansbegäret, V I L L I N T E. Men övertygelsen om att saknaden är en konstruerad struktur av samhället gör det ändå okej. Nu väljer jag att spendera min tid med fiktiva män i pappersformat. Även fast jag har lagt ner så mycket tid och energi på att rätta mig efter mannen var allt jag fick dystymi och anorexia som skickades in i blanketter till försäkringskassan.
FÖRHANDSVISNING
Lova och jag klippte ihop en liten film till min kampanj.
Till den som undrar
jag tillhör en elit utan att vara särskilt elitistisk
utan att vara någon särskild överhuvudtaget
Kan inte publicera något skrivet längre, den sociala varelsen är i ständigt behov av bekräftelse tyvärr. Tills dess, svart och svår gott nytt år
